Rätt till betalkonto med grundläggande funktioner

Rätten betalkonton med grundläggande funktioner omfattar inte alla sorters konton utan just betalkonton. Ett betalkonto är ett konto där kunden kan placera pengar samt utföra och ta emot betalningstransaktioner. Så länge ett konto faller under den definitionen spelar det ingen roll vad det heter hos banken. Vanliga namn på sådana konton är transaktionskonto, lönekonto, personkonto etc.

Så kallade sparkonton, kreditkortskonton, bolånekonton och konton för elektroniska pengar i princip undantagna från lagkravet, om de inte används för dagliga betalningstransaktioner och har grundläggande funktioner kopplade till sig.

Enligt lagen räknas följande som grundläggande funktioner:

• Tjänster som krävs för att öppna, inneha och avsluta ett betalkonto.
• Tjänster som gör det möjligt att sätta in medel på ett betalkonto.
• Tjänster som gör det möjligt att inom EES ta ut kontanter från ett betalkonto över disk eller i uttagsautomater.
  Tjänster som gör det möjligt att utföra följande betalningstransaktioner inom EES:
  - autogiro
  - betalningar med ett debetkort, inbegripet betalningar online
  - betalningar, inbegripet stående överföringar, vid terminaler, över disk och via kreditinstitutets onlinetjänster.
• Debetkort
  Ett debetkort är de kort som i dagligt tal kallas för bankkort, ett kort där uttag och köp dras direkt från ett tillgängligt saldo på betalkontot. Kortet ska gå att använda för både uttag i automat, köp i butik och på internet.

När en konsument ansöker om ett betalkonto med grundläggande funktioner ska banken behandla ansökan skyndsamt och avgöra ärendet inom 10 bankdagar efter det att de tagit emot en fullständig ansökan. Om banken avslår en ansökan, ska de omedelbart underrätta konsumenten om beslutet och lämna information om vart han eller hon kan vända sig för att framföra klagomål eller få beslutet rättsligt prövat. Underrättelsen ska vara skriftlig och utan kostnad för konsumenten. Om det är möjligt, ska skälen för beslutet framgå.

Enligt lag får banken ta ut rimliga avgifter för ett betalkonto med grundläggande funktioner. Rimligheten ska ses från konsumentens perspektiv och inte utifrån från bankens kostnader.

En bank är skyldig att i rimlig tid innan de ingår ett avtal om betalkonto ge konsumenten en förteckning över de mest representativa tjänsterna som är knutna till betalkontot och om avgifterna för dem. Informationen ska lämnas i pappersform eller på något annat varaktigt medium. (Som varaktigt medium räknas också till exempel en pdf-fil som kan laddas ner elektroniskt.)

Banken ska sedan minst en gång per år ge konsumenten kostnadsfri information om aktuella avgifter och räntesatser för de tjänster som är knutna till betalkontot. Redovisningen ska lämnas i pappersform om konsumenten begär det.

Banken ska ha rutiner för hur ett byte av bank ska gå till. De ska säkerställa att ett sådant byte sker snabbt och utan onödigt besvär för konsumenten. Den rutin som Svenska Bankföreningen sedan tidigare arbetat fram bedöms uppfylla det krav lagen ställer.

Rätten till betalkonto med grundläggande funktioner gäller inte om det skulle strida mot den så kallade penningtvättslagen (lagen 2017:630 om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism). Eller om det finns "särskilda skäl" mot att tillhandahålla konsumenten ett betalkonto.

Särskilda skäl för att neka konsumenter att öppna ett betalkonto

Trots att det i EU:s betalkontodirektiv slås fast att medlemsstaterna bara får tillåta övriga avslagsgrunder i avgränsade och specifika fall i nationell rätt, beslöt den svenska lagstiftaren att använda sig av skrivningen "särskilda skäl". Det ansågs vara för svårt att skapa en uttömmande reglering i lag.

Enligt lagens förarbeten kan det vara "särskilda skäl" om en konsument tidigare har misskött sig i vissa avseenden mot banken. Det får dock inte röra sig om att konsumenten inte har betalat sina krediter eller avgifter i tid eller har betalningsanmärkningar. Däremot kan ekonomisk brottslighet som har begåtts mot en fysisk eller juridisk person med hjälp av ett betalkonto utgöra särskilda skäl.

Även lagliga hinder, som t ex att kunden saknar rättshandlingsförmåga, kan innefattas i begreppet. Att man inte har personnummer innebär dock inte ett särskilt skäl för att avslå en ansökan om betalkonto.

Enligt lagen får banken bara säga upp ett avtal om betalkonto med grundläggande funktioner under följande förutsättningar:

• Konsumenten avsiktligt har använt betalkontot för olagliga ändamål.
• Det har inte förekommit några transaktioner på betalkontot under de senaste 24 månaderna.
• Konsumenten har lämnat felaktiga uppgifter när betalkontot öppnades, och korrekta uppgifter skulle ha lett till att han eller hon inte hade fått öppna ett sådant konto.
• Det finns särskilda skäl.
  Angående särskilda skäl för att säga upp ett betalkonto står det i lagens förarbeten att de skulle kunna anses föreligga om "en konsument har misskött sig i vissa avseenden gentemot banken". I likhet med skälen till att neka ett konto så betyder det inte konsumenter som inte har betalat sina krediter eller avgifter i tid eller har betalningsanmärkningar. Även lagliga hinder bör innefattas i begreppet. Enligt regeringens uppfattning bör dock möjligheten att säga upp ett avtal om betalkonto med grundläggande funktioner på grunden särskilda skäl endast komma i fråga i undantagsfall.

Om en bank beslutar att säga upp ett avtal om betalkonto med grundläggande funktioner, ska banken underrätta konsumenten om detta och om vart han eller hon kan vända sig för att framföra klagomål eller få beslutet rättsligt prövat. Underrättelsen ska vara skriftlig och utan kostnad för konsumenten. Om det är möjligt, ska skälen för uppsägningen framgå av underrättelsen.

Eftersom lagen är ny och tillsynsmyndigheterna ännu inte har utfärdat några föreskrifter är det möjligt att reglerna inom kort kan komma att förtydligas. Dessutom kommer avslag och uppsägning att kunna prövas i Allmänna reklamationsnämnden (ARN) vilket troligen kommer innebära att en praxis kommer utarbetas som kommer innebära förtydliganden. Vår information avspeglar rättsläget som det är för tillfället.
Rätten till betalkonto framgår från och med den 1 juni 2017 av betaltjänstlagens fjärde kapitel.

Det finns även en rätt till andra konton som inte omfattas av reglerna för betalkonton. De reglerna finns i lagen om insättningsgaranti som stadgar att du har rätt till ett konto som omfattas av garantin förutsatt att inte banken kan presentera särskilda skäl för att neka dig ett konto. För konsumenter innebär detta främst att man har rätt till sparkonton. Andra kontotyper som skulle kunna omfattas av regleringen är vissa typer av företagskonton.

Länsstyrelserna har i uppdrag att bevaka att tillgången till betaltjänster motsvarar samhällets behov. Det man tittar på ett till exempel möjligheter att ta ut och sätta in pengar, betala räkningar över disk, samt teknisk infrastruktur för moderna betaltjänster. Tanken är att marknaden ska förse allmänheten med betaltjänster. Staten övervakar att det fungerar. Men statens ansvar för insatser gäller bara på sådana orter och för den landsbygd där behovet av grundläggande betaltjänster inte tillgodoses av marknaden.

Om du har synpunkter eller klagomål på brister i möjligheten att ta ut kontanter eller att betala räkningar så kan du göra en anmälan till länsstyrelsen i ditt län. Varje länsstyrelse har en kontaktperson för att bevaka frågan. Länsstyrelserna redovisar i en rapport till regeringen varje år hur tillgången till grundläggande betaltjänster utvecklas.