Spara till barn och barnbarn

Om ett barn ska ingå ett avtal så krävs förmyndarens samtycke. Förmyndare till ett barn är oftast föräldrarna. Skulle ett barn träffa ett avtal på egen hand är det ogiltigt som huvudregel, såvida inte föräldrarna godkänner det i efterhand. Det spelar ingen roll om den andra parten, exempelvis en butik, är i god tro. Ju äldre barn blir, desto större blir dock möjligheten för dem att ingå bindande avtal.

Föräldrarnas samtycke behöver inte vara uttryckligt, utan kan vara ett så kallat tyst, eller underförstått, samtycke. Har föräldrarna försett sitt barn med pengar, och barnet köper något som får anses normalt med tanke på åldern, så utgår man ofta från att det finns ett tyst samtycke.

Barn kan dock i vissa fall ha rättshandlingsförmåga inom särskilda områden. Till exempel får en omyndig person som har ett eget hushåll ingå de avtal som behövs för den dagliga hushållningen. Att köpa kläder och mat är exempel på sådana avtal.

Från 16 års ålder får den som är omyndig själv disponera över sin egen arbetsinkomst. En 16- eller 17-åring kan därför på egen hand köpa varor eller tjänster för pengar han eller hon tjänat själv. Den som fyllt 16 år kan också öppna ett bankkonto för att sätta in och ta ut pengar.

Har ett barn fått egendom som en gåva eller genom ett testamente, med villkoret att barnet själv ska råda över den, så får han eller hon i princip själv bestämma över den egendomen.